AltCom 2016 är över, eller så mycket över som en sådan här festival kan vara, för när den är som bäst hänger den kvar efteråt i själen/medvetandet.
Vi lyckades på något sätt skapa en separat verklighet under de här fyra dagarna i juli. Ett utrymme som var sitt eget, för när det var över kändes det som att åka hem från ett annat land, även om jag bor i samma stad där det utspelade sig. Och när jag säger att “vi” skapade detta utrymme menar jag inte “jag”, jag menar inte “vi arrangörer & volontärer”, utan jag menar alla vi som deltog; gästerna/utställarna/musikerna/besökarna. De som gick till festivalen direkt efter att ha vaknat och som stannade tills de däckade eller gick hem (ibland när morgonsolen precis gått upp och fåglarna börjat sjunga, ibland när vinet var slut, ibland när det bara var dags). De som kom sent på natten, de som gick tidigt. Denna internationella familj som består av personer som nästan bara träffas i den här typen av sammanhang. Den sortens speciella relationer man har med folk man träffar någon gång om året i olika delar av världen, som man ser som vänner samtidigt som man knappt känner de flesta av dem på något djupare plan.
För en del av oss började festivalen som något slags förfester, där vi satte oss ner efter att ha hängt utställningar hela dagen, drack vin och snackade om allt från trycktekniker till arbetsförhållanden till lagar och regler i olika länder till Pokémon Go till hur underground- och fanzinekultur har förändrats sedan internet blev vardagsmat.
Sedan fortsatte det med en stor social sammankomst som var lika mycket utställningsvernissage som familjeåterförening eller mingelfest. Folk som möttes och inspirerade varandra, inledde nya samarbeten, bjöd in varandra till kommande festivaler, andra världar att besöka. Som en knutpunkt mellan de förflutna, nuet och potentiella framtider.
Flera av oss kommer att ses igen, för den här delen av seriekulturen är gränslös till sin natur och del av ett större nätverk av återkommande (konstnärliga och personliga) bekantskaper, men antagligen kommer aldrig exakt samma konstellation av människor att återupprepas.
Sedan har vi historien om det förlorade bagaget som kom fram precis i tid för att en av utställningarna skulle hinna bli komplett på lördagens efterfest, några timmar innan det var över. Vi har de stulna dokumenten, det missade flyget, den saknade gästen, som ett offer till Branquignole-gudarna. Kanske var missödena priset vi fick betala för att allt annat skulle flyta på som det skulle? En viss sömnbrist infann sig också, men vad ska man göra?
Så ett stort tack till alla som kom, alla som erbjöd sovplats åt gästerna, alla som deltog, alla som ställde upp, som bar bord, som höll föredrag/workshops/framträdanden, alla som kom med sin konst eller bara sin närvaro. För en AltComfestival som blev till någonting större, någonting bortom summan av sina delar.
/Mattias Elftorp, 2016-08-02,
på väg in i en 2-veckors koma
så om jag är oanträffbar ett tag:
Ta det inte personligt, jag är snart tillbaka.
Under den närmaste tiden kommer vi att lägga upp diverse dokumentation på sidan, som serietolkningar, foton, videos etc.
Här är vad som finns upplagt hittills:
